Efter krigsslutet våren 1945 rullade Folke Bernadottes Vita bussar ut från ett sönderbombat Tyskland. Sammanlagt fördes 20 000 personer vidare till Danmark och Sverige. En av dem var Genek Granek, polsk jude, uppvuxen i Łódź, drygt 10 mil från Warszawa.
– Med entonig röst berättar Genek Granek hur han som 12-åring såg de tyska lastbilarna köras fram till sjukhuset och hur ”patienterna kastades ut genom fönstren ner på lastbilarnas flak – bland dem fanns gravida kvinnor, nyfödda barn och människor som hade tyfus och dysenteri, säger Håkan Håkansson, digitaliseringssamordnare vid Universitetsbiblioteket som lett arbetet med att göra arkivet tillgängligt digitalt.
Genek Graneks röst är en av de 500 berättelser som utgör Ravensbrückarkivet. Den 11 april fattade Unesco beslut om att utse Ravensbrückarkivet till världsminne. Ravensbrückarkivet bedömds därmed vara ett kulturarv av särskilt stort värde för mänskligheten. Andra världsminnen är exempelvis originalnoterna till Ludwig van Beethovens "Symfoni nr 9 i d-moll" liksom Guldlistorna från Qingdynastins kejserliga examineringar i Kina. Förarbetet till utnämningen har tagit mer än ett decennium.
– Det är en stor ära att Ravensbrückarkivet får denna status och ett erkännande för det omfattade arbete som lagts ner både i att skapa, bevara och tillgängliggöra arkivet. Som världsminnesbibliotek vill vi nu ta ansvar för att fortsätta vårda minnet och ta vara på den möjlighet att lära av historien som samlingen möjliggör, säger Håkan Carlsson, Överbibliotekarie vid Universitetsbiblioteket vid Lunds universitet.
– Det har nu gått snart 80 år sedan andra världskriget avslutades och Förintelses fasor blev kända. I takt med att överlevarna blir allt färre blir deras röster också allt viktigare, inte minst för en yngre generation för vilken Förintelsen kan tyckas så avlägsen att den saknar relevans. Överlevarnas röster gör tydligt hur oerhört skör en demokrati är; hur snabbt den moraliska grunden för ett samhälle kan vittra sönder och göra det otänkbara tänkbart, säger Erik Renström, rektor vid Lunds universitet.
Bakgrund
Att Ravensbrückarkivet finns till är tack vare ett unikt initiativ som togs i Lund år 1945. Den polskfödde lektorn Zygmunt Lakocinski (1905-1987), som sedan ett decennium tillbaka var bosatt i Sverige och arbetade som lektor i polska vid Lunds universitet, beslöt sig för att dokumentera Förintelseöverlevarnas upplevelser i Nazitysklands koncentrationsläger.
– Hösten 1945 gjordes de första intervjuerna. Under det följande året skulle en liten arbetsgrupp bestående av 9 personer resa mellan de olika flyktingförläggningarna i södra Sverige och utföra mer än 500 djupintervjuer. Det är en av de främsta insatser som gjorts i världen för att dokumentera Förintelsens fasor, säger Håkan Håkansson.
Arkivet förseglades fram till 1970-talet
Arkivet består av tummade poesiböcker, nedtecknade ur minnet på gulnat papper som stulits i fabrikerna och bundits in i remsor av kasserade, blårandiga fångkläder. I arkivet finns även små gloshäften och skolböcker som vandrade från hand till hand nattetid då man satt samlade i barackerna och i hemlighet höll studiecirklar för barn och vuxna.
– Efter befrielsen planerade många överlevare att återvända till Polen, som då hamnat under kommunistiskt styre bakom järnridån. I intervjumaterialet fanns skildringar som berörde inte bara nazisternas övergrepp, utan också röda arméns krigsbrott, säger Håkan Håkansson.
För att skydda vittnenas integritet valde Lakocinski därför att försegla hela arkivet under 50 år. Sedan 1970-talet har materialet förvarats vid Universitetsbiblioteket i Lund, men först i mitten av 1990-talet kunde arkivkapslarna öppnas och materialet göras känt för världen.
5 500 noggrant nedtecknade sidor
Vad Lakocinski och hans arbetsgrupp försökte åstadkomma var på många sätt något unikt . Arbetet bestod av en systematisk, djupgående dokumentation av lägrens vidrigheter, framställd redan under månaderna efter befrielsen.
– Resultatet av deras ansträngningar är lika enastående som skrämmande: 512 unika ögonvittnesskildringar – totalt mer än 5 500 noggrant nedtecknade sidor – som ger röst åt Förintelsens miljontals offer, säger Håkan Håkansson.
Alla som intervjuades var från Polen och en stor majoritet av dem var unga kvinnor som suttit fängslade i Ravensbrück. För de flesta hade dock Ravensbrück bara varit ändstationen i en lång resa genom det nazistiska lägersystemet; en resa som tagit dem genom läger som Auschwitz, Bergen Belsen, Dachau, Majdanek, Neuengamme, Mauthausen, Sachsenhausen, Stutthof, Buchenwald.
