Det är termin nio på läkarutbildningen och andra dagen på studenternas kliniska placering på kvinnokliniken i Malmö. Dagen börjar med ett träningstillfälle med utbildningens nya dockor i silikon. De är specialbeställda från Australien och överlägsna de tidigare dockorna som var så slitna att livmodern ibland ramlade ut, när studenterna undersökte dem.
– De nya dockorna är mycket mer naturtrogna och dessutom kan man växla mellan storlekar på livmoder så att studenterna får träna på olika varianter. Det finns även en livmoder med en äggstock som har en ”cysta”, säger Despina Lykou, specialistläkare och amanuens i obstetrik och gynekologi och en av de som undervisar för studenterna under deras tid på kvinnokliniken.
Fumlig med instrumenten
Det är Joakim Öhmans tur att undersöka ”patienten”. Att använda ett spekulum och samtidigt ta prover är inte det lättaste första gången. Det krävs en hel del teknik och handstyrka för att hantera instrumenten. När han tagit både cell- och klamydiaprov på dockan och känt på livmodern, är det dags för nästa student.
– Det var intressant, men man är lite fumlig med instrumenten, sammanfattar Joakim Öhman.
Under praktiken på kvinnokliniken ska studenterna bland annat lära sig gynundersökning, ta relevanta prover och bedöma det som de upptäcker i kroppen. De får också vara med under förlossningar och träna på rollen som läkare vid komplicerade graviditeter och förlossningar. Despina Lykou tycker att det är roligt att möta studenterna och se hur de utvecklas under sin kliniska placering. Efter en skakig början med dockorna märker hon hur självförtroendet och självständigheten ökar under de sex praktikveckorna.
Efter lunch är det barnmorska Helena Terns tur att ta emot studenterna på Praktikum. På bordet ligger tre placentor (moderkakor) som ska undersökas. Studenterna känner på konsistensen och letar efter förkalkningar och avvikelser.
– Tänk dig att du har ett par iPhone-lurar i fickan i nio månader – de skulle bli ordentligt intrasslade, skojar en av studenterna och fingrar på en av navelsträngarna som mycket riktigt har snott runt en hel del.
Åtskilliga moderkakor
För Caroline Hellsten är det här dock inget nytt. Hon har jobbat extra som undersköterska på förlossningen och har sett åtskilliga moderkakor. Ända sedan hon var liten har hon velat bli gynekolog. För henne lockar kombinationen av en bred specialitet med varierande arbetsuppgifter och en relativt frisk patientgrupp. Och det är Carolines mamma som har inspirerat till yrkesvalet.
– Min mamma är också gynekolog så det är klart att hon är supernöjd med att jag vill gå i hennes fotspår!
För Joakim Öhman är det första gången som han känner på en placenta. Han tycker det är spännande med gynekologi och obstetrik, men har siktet inställt på infektionsmedicin som han upplever som ett roligt detektivarbete där man förhoppningsvis får se snabba resultat.
Trygg i sin kropp
Ligita Jokubkiene är överläkare på kvinnokliniken och tog över som ämnesansvarig för termin nio i januari 2018. Då fick studenterna gå direkt från övningar på dockor till att undersöka riktiga patienter. Idén uppstod då att hitta ett mellansteg med så kallade proffspatienter som ”levande simulatorer”och redan i februari samma år infördes momentet på läkarutbildningen. En bra proffspatient är inte rädd att bli undersökt även om det kan göra ont ibland. Hon är trygg i sin kropp och kan hjälpa till att guida studenterna att hitta livmoder och äggstockar och ge återkoppling, förklarar Ligita Jokubkiene. Marina Larsson Silly är en av kvinnoklinikens proffspatienter som efter att ha ”jobbat” som patient i drygt ett år är van vid det mesta:
Lite nervös stämning
Det har blivit dags för studenterna att göra sin första gynekologiska undersökning. De går in tre och tre i undersökningsrummet och Ligita Jokubkiene börjar med att förklara vad som ska hända och vad som förväntas av dem. Det är en koncentrerad och lite nervös stämning i rummet och Joakim Öhman uttrycker det som flera av hans studentkamrater känner, att han är lite rädd för att göra patienten illa. Men hans oro visar sig vara obefogad. Ligita Jokubkiene står bredvid och vägleder studenterna lugnt och tydligt medan hon kontinuerligt stämmer av med Marina Larsson Silly, som i sin tur ger studenterna feedback på vad de gör.
– Är det här äggstocken? frågar Caroline Hellsten, och får bekräftat att jodå, hon är på rätt ställe.
Studenterna får i turordning undersöka Marina Larsson Silly och har många frågor under vägen. Efteråt är de lättade och tacksamma för att de fått möjlighet att öva. Det har varit en intensiv andra dag på kvinnokliniken och i morgon väntar studentmottagningen där de kommer att möta riktiga patienter.
– Det här är inte som att lyssna på hjärtat eller ta blodtryck precis, utan det är en väldigt intim och svår situation för studenterna. Första gången de gör en gynundersökning finns det mycket osäkerhet och stress. Därför behöver de verkligen träna. Vi försöker att göra det så bra som det kan bli och ge små tips som underlättar för framtida patienter, avslutar Ligita Jokubkiene.
