Den äldre befolkningen i Sverige fortsätter att öka - år 2030 beräknas personer som är 60 år eller äldre vara fler än tre miljoner. Samhällsutvecklingen med en allt äldre befolkning delas av de flesta länder inom EU. I våra grannländer pågår också satsningar för att den äldre befolkningen ska kunna leva aktivt och hälsosamt. Men de många satsningarna är problematiska.
– Det finns många goda exempel på projekt – vilket faktiskt är ett bekymmer. Regeringar i Sverige, oavsett färg, har under flera decennier pytsat ut olika typer av stimulansbidrag för att satsa på vård och omsorg för äldre. Men satsningarna stannar oftast vid goda exempel. Det saknas strategisk överblick och det har varit svårt att utvärdera projekten. Det har hittills helt enkelt varit svårt att bedöma vad som fungerat eller ej, säger Susanne Iwarsson, professor vid Lunds universitet, profilområdet Proaktivt åldrande.
Susanne Iwarsson leder det forskarteam som under kommande tre år utvärderar en ovanlig satsning i Härnösands kommun. Kommunen har nämligen tecknat ett så kallat socialt utfallskontrakt med Utfallsfonden, som går in med 50 miljoner i den norrländska kommunen.
– Initiativet påminner nästan lite om TV-programmet Draknästet. Att en fond som arbetar med sociala utfallskontrakt engagerar sig i initiativ för hälsosamt åldrande är speciellt och något vi forskare vill studera. Vi undersöker om det blir skillnad för kommunens äldre om det skjuts till 50 miljoner kronor som riskkapital, säger Susanne Iwarsson.
Initiativet i Härnösands kommun handlar om att utveckla ett åldrandevänligt samhälle som genom proaktiva insatser stödjer aktivt och hälsosamt åldrande. Pengarna från Utfallsfonden används för nya insatser inom kommunens äldreomsorg. Parallellt med utbildningsinsatser görs exempelvis systematiska bedömningar för tidiga rehabiliteringsinsatser bland personer som beviljas trygghetslarm, eller är i riskzonen för fallskador.
– Genom de nya insatserna hoppas man kunna minska behovet av hemtjänst och fördröja flytt till vård – och omsorgsboende i Härnösand – och därigenom spara resurser, säger Susanne Iwarsson.
Kommuner hittar själva på lösningar – ofta utan stöd i forskning
Susanne Iwarsson är kritisk till många av de traditionella insatserna inom äldreomsorgen. De flesta är reaktiva och handlar om att tillgodose redan uppkomna behov av vård och omsorg snarare än att bädda samhället för att stödja ett gott åldrande. Larm för att övervaka sköra äldre för att förhindra att de reser sig upp och går för att motverka fallskador, är ett exempel som går stick i stäv med aktuella forskningsresultat och rekommendationer.
– Ett konkret exempel är de kommuner som har lagt mycket tid på att utveckla frågeformulär för att motverka fall och fallskador, enbart baserat på egna erfarenheter från verksamheten. Forskningen visar att det räcker med två frågor för att bedöma om en äldre person är i riskzonen eller ej, nämligen ”Har du fallit nyligen?” och ”Är du rädd för att falla?”. Evidens gör ju inte insatserna komplicerade utan mer effektiva, säger Susanne Iwarsson.
Susanne Iwarsson säger att det är ont om evidensbaserade beslut inom svensk politik. Beslutsfattare på olika nivåer är knappt medvetna om vad begreppet egentligen innebär även om de har anammat det – än mindre hur man ska använda evidensbaserad forskning i praktiken.
– Vi forskare är inte heller tillräckligt bra på att förklara hur forskningresultat kan omsättas i praktiken. Det är långt ifrån all forskning som kommer till nytta för samhället i det korta perspektivet. Och så måste det såklart vara. Men vårt projekt för att följa och utvärdera initiativet i Härnösand har tydlig samhällsnytta, säger Susanne Iwarsson.
Samtidigt noterar Susanne Iwarsson en positiv utveckling, där exempelvis den kommande nya socialtjänstlagen och en utvecklad nationell demensstrategi ställer krav på just evidensbaserade insatser. Detta gör satsningen i Härnösand och det nya forskningsprojektet än mer angelägna och aktuella, eftersom arbetet med att uppfylla de nya kraven kommer att bli en krävande för landets kommuner.
Till nytta för fler kommuner
Målet är att utveckla en modell för långsiktig utvärdering av kommunala initiativ med aktivt och hälsosamt åldrande som mål. Förhoppningen är att modellen ska kunna användas brett när det gäller bedömning av hur skattemedel används bäst.
– Det finns ingen sådan utvärderingsmodell och vi är medvetna om att det finns stora utmaningar i vårt projekt. Vi vill bidra med ny kunskap för att göra det möjligt för landets politiker att fatta välgrundade beslut – att säkerställa kostnadseffektiv och rättvis användning av resurser, säger Susanne Iwarsson.
Kommer studien att ha betydelse för andra kommuner i Sverige?
– Ja. För landets äldre hoppas vi att resultaten kan bidra till att skapa förutsättningar för aktivt och hälsosamt åldrande. För personal inom vård och omsorg hoppas vi att resultaten kan bidra till att man kan utöva sitt yrke utifrån den forskning som finns, alltså mer forskningsbaserad praxis. För politiker och andra beslutsfattare hoppas vi bidra med kunskap om vilka insatser som faktiskt fungerar och vilka man kan lägga åt sidan, säger Susanne Iwarsson.
Exempel på forskningsfrågor:
- Vilka är effekterna av ett insatspaket inriktat på hälsa, aktivt åldrande och utnyttjande av kommunal hälso- och sjukvård och socialtjänst?
- Hur påverkar effekterna av insatspaketet resursfördelning och kostnader relaterade till den åldrande befolkningen?
- Vad verkar fungera och vad fungerar inte, och hur skulle det breda kommunala initiativet kunna revideras och optimeras?
Forskningsprojektet bygger på såväl registerdata och data som samlas in bland äldre i Härnösands kommun och tre jämförelsekommuner, som kvalitativa data för att följa initiativet i Härnösand ur processperspektiv. Resultaten kommer att sammanfattas i en syntes som involverar äldre personer, anhöriga, vårdpersonal och intresseorganisationer.
Forskarteamet består av:
Susanne Iwarsson, Medicinska Fakulteten, Lunds universitet (vetenskapligt huvudansvarig)
Ingela Steij Stålbrand, Samhällsvetenskapliga Fakulteten, Lunds universitet (operativ projektledare)
Sofie Persson, Medicinska Fakulteten, Lunds universitet
Ulf Gerdtham, Ekonomihögskolan/ Medicinska Fakulteten, Lunds universitet
Magnus Zingmark, Umeå universitet
