Historiskt sett har barnafödandet varierat – mer i Sverige än i andra jämförbara länder – och det har funnits ett mycket tydligt samband mellan ekonomisk konjunktur och barnafödande.
– Det föds fler barn när tiderna är goda i jämförelse med sämre tider, säger Maria Stanfors, professor vid Ekonomisk-historiska institutionen vid Lunds universitet.
I Sverige var barnafödandet exempelvis högt under de ekonomiska rekordåren på 1950- och 1960-talen, lågt under 1970- och 1990-talens krisår, men ökade under 1980-talet och 2000-talets början. Därefter hände något.
Barnafödandet började nämligen minska och fortsätter att minska i Sverige. Enligt Statistiska Centralbyråns (SCB) befolkningsstatistik för år 2024 har antalet födda barn per kvinna nu sjunkit till 1,43. Den siffran är den lägsta som någonsin har uppmätts i Sverige.
– Något intressant händer i Sverige kring år 2010 då fertiliteten minskar trots att vi har ekonomisk tillväxt, sjunkande arbetslöshet, och dessutom nollränta vilket innebär att pengar är mer eller mindre gratis. För många innebär detta höjda realinkomster. Alla mått som man brukar ha som konjunkturindikatorer utvecklas positivt men fertiliteten sjunker. Det pekar kanske på att fertilitetsminskningen inte har med realekonomiska förhållanden att göra utan förklaras av något annat, säger Maria Stanfors.
Färre barn påverkar skattebasen
Anledningarna att bry sig om fertilitetssiffror är flera. Ett samhälle som till exempel Sverige behöver exempelvis ungefär 2,1 barn per kvinna för att befolkningen ska reproducera sig. Det är betydligt högre än 1,43 barn per kvinna som Sverige är nere på nu.
– Sverige liksom många andra västländer har en ganska långt framskriven åldrandeprocess. En åldrande befolkning är i sig väldigt positivt eftersom fler personer lever längre. Men en åldrande befolkning sätter också press på pensioner, hälsovård och välfärdssystemet som är beroende av att det finns en stor arbetande befolkning som bidrar till skattebasen som finansierar dessa system. Hittills har Sverige kunnat balansera åldrandet med att fertiliteten varit relativt hög. Det har gjort att andelen äldre av befolkningen ökat långsammare men också säkerställt att den arbetsföra befolkningen fylls på underifrån, säger Maria Stanfors.
Lågt stöd för att enskilda reformer påverkar barnafödande
Sverige har genom historien haft en progressiv politik gällande familjebildning och jämställdhet. Exakt hur och i vilken omfattning politiska reformer påverkar fertiliteten är dock svårt att säga.
– Det finns väldigt lite stöd i forskningen för att enskilda reformer har påverkat barnafödandets nivåer, delvis för att reformer ofta genomförs då det finns ekonomiskt utrymme, delvis för att de genomförs samtidigt som mycket annat händer. Det finns dock exempel på reformer som effektivt har påverkat ”timing” av barn. Däremot kan man säga att det finns ett allmänt stöd för att länder med utvecklade välfärdssystem samt en orientering mot mer jämställdhet har relativt hög fertilitet. Länder där man aktivt stödjer möjligheten att förena arbete med familj och subventionerar den individuella kostnaden för att ha barn genom barnbidrag, betald föräldraledighet och kraftigt subventionerad barnomsorg, har högre fertilitet än länder som inte gör detta, säger Maria Stanfors.
Maria Stanfors säger att reformer är långsiktiga processer som historiskt sett inte gett omedelbara avtryck i barnafödandet.
– Fertiliteten har varierat kraftigt de senaste hundra åren och även under tider då familjepolitiska insatser har ökat i omfattning och generositet. Ofta är viktiga reformer del av en större plan, som exempelvis införandet av särbeskattningen år 1971, föräldraförsäkringen år 1974, möjlighet att jobba deltid som förälder samt utbyggnaden av subventionerad barnomsorg. Allt detta syftade till att höja kvinnors arbetsutbud och göra det möjligt att förena arbete och familj vilket är långsamma processer. Kvinnors, inte minst mödrars, arbetsutbud ökade kraftigt under 1970- och 1980-talen men det var inte förrän 1990 som drygt hälften av alla barn i åldern 1-6 år hade förskoleplats, säger Maria Stanfors
Liknande mönster globalt – bör ses som en framgång
Allt lägre barnafödande är en global trend. Fertiliteten är låg i Europa samt i USA men födelsetalen sjunker också i resten av världen.
– Enligt en artikel i The Lancet från 2024 är vi på väg mot en värld där fertiliteten i alla områden utom Afrika söder om Sahara kommer att ligga kring 2,1 år 2040. Detta ska vi se som en fantastisk framgång för världen. Den fertilitetsnedgång som vissa utvecklingsländer fortfarande genomgår är vad vi i Europa och USA genomgick under 1800-talet. Den första demografiska transitionen sammanfaller med övergången från ett fattigt agrart samhälle med hög dödlighet till ett modernt industrisamhälle med högre inkomster och bättre liv med låg dödlighet och fertilitet, säger Maria Stanfors.
Framtiden något oklar – troligtvis vänder det
Så vad väntar härnäst? Maria Stanfors säger att det är svårt att förutspå exakt när fertilitetskurvorna vänder åt ett visst håll.
– Om vi lutar oss mot historien så skulle det inte förvåna mig om fertilitet vänder uppåt inom en nära framtid. Men vi vet inte när. Och det är oklart varför, säger Maria Stanfors.
– Fertiliteten har sjunkit trots goda ekonomiska tider och familjepolitiken har inte försämrats – tvärtom. Det har funnits tankar om att den tidigare höga fertiliteten i Norden var kopplad till jämställdhet. Inte bara att kvinnor jobbar i högre utsträckning och att vi har relativt små löneskillnader utan också att män utför mer obetalt hemarbete och framför allt är mer aktiva fäder än i andra länder. Men fertiliteten har sjunkit trots detta. Inte heller jämställdheten har försämrats - vi ligger fortfarande i framkant vad gäller många indikatorer på jämställdhet på arbetsmarknaden och i familjen. Jag tror att vi har förlorat en förståelse för det fantastiska stöd vi har vad gäller kombinationen av arbete och familj i Sverige. Och vi delar fortfarande i hög grad på kostnaderna för att ha barn mer än i andra länder. Som samhälle har vi dessutom aldrig varit rikare och friskare. Förutsättningarna för att skaffa barn har egentligen aldrig varit bättre, säger Maria Stanfors.
Något enkelt svar på varför barnafödandet är lågt just nu finns helt enkelt inte?
– Nej, det stämmer. Beslut om att bli förälder är komplext och involverar individer såväl som par. Att alla kvinnor oavsett ålder och familjestatus beter sig likartat gör att fertiliteten varierar. Troligtvis förklaras variationerna av flera faktorer. Givet hur viktig demografin är för samhällets hållbarhet borde det satsas mer på demografisk forskning, säger Maria Stanfors.
