dén till programmet dök upp under en tågresa där Erik Hannerz och Malin Åkerström, professor i sociologi, fann varandra forskningsmässigt.
– Vi konstaterade att vi hade en liten men stark miljö i kultursociologi och en stark kriminologimiljö – varför inte slå ihop dem?
Polisen, Underrättelsetjänsten, Försvaret och Säkerhetspolisen har varit med i dialogen runt vad programmet ska innehålla för att göra det relevant. Nu är det igång med femton studenter. Studentgruppen är internationell och kommer från olika ämnen som underrättelseanalys, statsvetenskap, journalistik och kriminologi.
– Det blir dynamiskt med många olika perspektiv som möts, säger Sébastien Tutenges, och tillägger att masterprogrammet fullt utbyggt ska ta emot trettio studenter.
Samma teorier kan användas för att förklara hur extrema bergsklättrare och grafittimålare fungerar
I ett samhällsklimat där det från många håll ropas på hårdare tag och längre straff blir många provocerade av uttalanden om brottslighet – även om det kommer från en forskare. Erik Hannerz skulle aldrig uttala sig i media efter till exempel en gängskjutning i Malmö om i vilken kontext och i vilka strukturer som unga män lockas att begå sådana brott, eftersom han inte har forskat kring det. Han tycker det är nog jobbigt att uttala sig om grafittimålare, vars drivkrafter och sociala kontext han är expert på.
– Jag blir anklagad från två håll, både för att vara moralist och för att försvara kriminella, säger Erik Hannerz.
Inom kulturkriminologi undersöker man upplevelser, känslor och drivkrafter och breda kulturella strukturer runt brottslighet – som om det vore vilken mänsklig aktivitet som helst.
Erik Hannerz tar ett exempel där han menar att samma teorier kan användas för att förklara hur extrema bergsklättrare och grafittimålare som målar på tåg fungerar.
– Det finns liknande strukturer runt dem. Båda typerna är mycket kreativa och planerar och organiserar noga. De får adrenalinkickar och arbetar hårt – det finns grafittimålare i Malmö som lägger 60 till 80 timmar i veckan på sitt ”jobb”. De är tävlingsinriktade individualister som söker spänning, men också credd i sin sociala grupp, säger han.
Det här sätter bilden av graffitimålarna som meningslösa vandaler i ett annat ljus, de är ofta fullt fungerande arbetande människor och påvisar genom sina aktiviteter egenskaper som efterfrågas i många jobbannonser – kreativa, uthålliga och strategiska.
